Uppdaterar under 2020 min hemsida med gratis körarrangemang för damkörer och musikpedagogiskt läromedel riktat till musiklärare. Ta gärna en titt och hör gärna av dig om du t.e.x har använt något av materialet och har synpunkter eller reflektioner.
Då var det dags att sammanfatta musikåret. Jag bestämde mig för att gå upp och arbeta heltid som musiklärare igen (efter att ha varit ledig en dag i veckan ett tag). Jag tänkte att det nog skulle påverka musiken, men när jag ser tillbaka på året har det varit ett utomordentligt musikår. Närmare bestämt “folkmusikens år”
Caolmhar
Under våren spelade Caolmhar på Kulturoasen i Uppsala och gjorde en turné i Skottland. Inför turnén och den skotska radion spelade vi in “Around the North” som är ett set med tre jigs från Irland, Sverige och Danmark. Väl i Skottland spelade vi i Dundee och i Edinburgh på Northen Streams Festival, där vi även undervisade i svensk folkmusik.
Morfis
Morfis, mitt världsmusikband som hållit ihop i över tio år åkte kort därefter till Spanien för några konserter. Konserterna anordnades av vår dragspelare Staffan Björklund numer bofast i Spanien. Lyssna på vår platta Dunia: länk
Ambra Min sångkvartett Ambra höll i september sin debutkonsert i Missionskyrkan där vi framträdde med bulgarisk, svensk och georgisk folkmusik.
V-Dala spelmanslag
Jag avslutar mina år som spelledare i V-Dala spelmanslag i väntan på något ännu större. Som kompensation för saknaden av att leda och arrangera folkmusik varje torsdag började jag höggravid spela klarinett med målet att komma tillbaka till spelmanslaget som klarinettist. Skam den som ger sig!
Det var allt för detta år. Vi ses väl på spelmansstämmorna i sommar?
I våras avslutade jag mina studier i svensk folkmusik på distans. Grymma lärare Jonny Soling, Mia Marin och Patrik Andersson har gjort stor skillnad i mitt spel och förhållningssätt till kropp och musik.
Spelledare och nytt band
Gick efter sommaren in som spelledare i V-Dala spelmanslag med en av mina bästa vänner Mattias Walla (tillika bandmedlem i Caolmhar). Startade det irländska bandet Colmhar och hade vår första spelning som förband till Quilty.
Musiklärare- hitta passionen
Som musiklärare har jag experimenterat med att väcka lust hos högstadielever genom rörelse. På skolan skapades en våg av klapp- och rörelselekar (till den enes lycka och den andres förtret). Jag startade i samband med detta ett musiklärarkonto för att sprida pedagogiska idéer @rwsmusik. Kika gärna in! Givetvis en bild på glada inspirerade elever. Mina mentorselever som jag undervisat i fyra år. Så mycket kärlek! (visst hade det varit kul med en bild missnöjda tonårselever, men de bilderna får jag aldrig godkända). 🙂
Nya projekt
Under hösten har jag gästat bandet “Ragna” inför ett julprojekt “En julhelg glad”. Vi spelade musik från 300- till 1700-talet. Det har varit fantastiskt roligt att få lära sig om gamla jultraditioner och musiken från både tiggartraditionen och kyrkans gamla psalmer. Magiskt vackra låtar. Utöver detta har jag startat och gått med i några folkmusik-sångkvartetter samt arrangerat en rad körarrangemang av irländsk och svensk folkmusik. Jag delar gratis vid intresse!
Ibland är det svårt! Jag ägnar så mycket tid och hängivenhet till en musik som jag upplever att få förstår sig på eller uppskattar. Vem musicerar jag för? Mig själv? För andra? Coverbandsdrottningen, jazz- och bröllopssångerskan är uppskattad och frekvent bokad och ger både tårar och leenden. Den musik som folkmusiksjälen själv gråter när hon framför möter inte allt för sällan tomma blickar… konkurrensen i folkmusikvärlden är inte heller desto lättare. Det finns spelmän och sen finns det spelmän!
Med denna tanken välkomnar jag det nya året med eftertanke och förhoppningsvis nya insikter! För vem musicerar vi?
I april åker Caolmhar till Skottland för på sin första turné! Längtar!
Efter några år av fortsatta musikstudier och utforskande av nya musikstilar känner jag mig taggad av att dela med mig. Uppsala Music Lovers intervjuade mig om just detta för några veckor sedan. Läs gärna den fina artikeln här (länk).
Egen fortbildning
Jag har bland annat varit i Bulgarien och tagit privatlektioner av en fiollärare på universitetet. Jag har varit på Limeric University “BLAS Summer School” på Irland och studerat irländsk fiol, iriska samt sång. Och efter det gick jag på folkhögskola i Malung för att fördjupa mina kunskaper i svensk folkmusik. Detta gjordes möjligt av att jag tog tjänstledigt en dag i veckan. Så nej, det har inte alltid varit en dans på rosor. Jag tackar YOGAN för min överlevnad!
Men jag känner mig inte mätt på nya musik, utan istället väldigt taggad!
Framtid
I höst är jag bland annat med och arrangerar en rad konserter med det nybildade bandet Caolmhar samt Ragna (julmusik i folkton). Jag tar även över rollen som spelledare i Uppsalas äldsta studentspelmanslag V-dala spelmanslag. En rad spännande utmaningar ligger framför mig.
I höst har Uppsala Senoiruniversitet en serie med föreläsningar vid namn “All världens musik”. I denna serie behandlas musik från sex länder i fyra världsdelar där musiken illustreras både genom inspelningar och live med användande av regiontypiska instrument. I tisdags föreläste Jennikel Andersson, musiker och grundare av den irländska folkmusikutbildningen i Sverige. Det var roligt att från ena kvällen gå från ett pubsession till att den andra gästspela i en stor föreläsningssal. Vi demonstrerade bland annat övergången från jig- till reelrytmer med Jennikel på Bodhran och mig på fiol. I slutet av föreläsningen demonstrerade vi hur ett irländskt session kan låta. Improviserat och spontant som det ska vara.
Jennikel spelar och jag sköter bildspelat 🙂
Jennikel Andersson föreläser och jag gästspelar
Här är en länk till kommande föreläsningar . Den 28 november kommer bland annat Sonya Bakoeva, musiker, master i ”Performing Arts of Folk Singing and Conducting of Folk Ensembles” vid Akademien i Plovdiv. Bulgarisk folkmusik. Kul att ha varit med och påverkat valet av gästföreläsare och genres.
Irland- BLAS Summer School (University of Limerick)
För andra året i rad besökte jag Irland för att gå på på sommarskola. I år valde jag en kurs via universitet med lite mer akademisk inriktning.
Det var en väldigt lärorik vecka där jag förutom irländsk musik studerade språket iriska. Ett språk som är helt omöjligt att läsa, men fantastiskt roligt att sjunga på. Mina fiollärare var Beogas violinist Niam Dunne (som just spelat in en platta med Ed Sheeran och är inspirationen till låten “Galway Girl”), Siobhán Peoples (Tommy Peoples dotter) samt en till pärla vid namn Àine Mcgeeny. Siobhán Peoples spelade överraskande nog med bara två fingrar. Efter lite efterforskning visade det sig att hennes andra fingrar börjat göra ont när hon spelade varför hon lärt om sig genom att spela med endast två fingrar. Det ni!
Niamh Dunne
Lunchkonserter med mästarna
Stämveckan
Sedan den svenska folkmusiken trädde in i mitt liv förändrade det hela mitt sätt att leva. Förut såg jag på sommaren fram emot att få turnera, hålla i konserter och spela på festivaler. Nu ser jag fram emot att få gå på festivaler och spelmansstämmor för att få möjlighet att “buskspela” med kända och okända musiker eller för att lära mig nya låtar.
Denna vecka besökte jag först Delsbostämman efterföljt av Bingsjöstämman och sedan en irländsk/svensk folkmusikfestival utanför Borlänge. Som tur var erbjuder inte mitt telefonföretag tre något nätverk i dessa trakter. Detta innebar att jag var helt mobilfri (i en vecka) med all möjlighet att låta mig förtrollas av musiken, danserna och festerna.
Ikväll var jag och Staffan Björklund (drag-, trez-, euphonium-, pinaospelare samt sångare från Morfis) och spelade in de sista påläggen på vår platta. Eftersom vi spelade in plattan live i en stor studio i Västerås och nu bara skulle göra några enstaka pålägg, kunde vi göra dem i en mindre studio i Uppsala. Dvs Martins andra studio som han delar med, inga mindre än “ViBaFemba”. En fantastisk sångkvartett som jag älskade när jag var yngre.
Timbuktu & Damn!
Appråpå fantastiskt, såg jag härom dagen en intressant dokumentär om “Timbaktu och Damn”. Det är gryma musiker och Timbaktu är en grym… ja, vad ska man säga “rapare” eller “sångare”? Ja, hur som helst fann jag det intressant eftersom bandet åkte till Mozambique för en eller två konserter (där jag precia har varit). Timbaktu förklarade att det inte var en ekonomisk vinst, men att det var en belöning i säg att få åka dit och spela, en chans som man bara inte kan missa. Jag blev såklart oerhört avundsjuk och skulle ha gjort precis samma sak om chansen fanns där. För varje land jag förälskar mig försöker jag leta upp människor som kanske kan vara en nyckel till en musikalisk väg dit.
När vi planerade med Martin vår producent om datum för mixning av skivan, föreslog han först ett datum. Men när han tittade i sin kalender så utbrast han “Jaha, nej det går visst inte för då ska jag mixa “Timbaktu och Damn”. Alltså herregud! Tänkte jag först och sen sa jag det även högt. Tänk att jag har blivit mixad av någon som ska mixa Timbaktu.. 😉 Närmare kommer jag kanske inte en kändis!
Mina veckor i Sydafrika och Mozambiq gav mig en anledning att inte använda internet eller att ens tänka på att musicera.
Väl tillbaka i Sverige tog det en vecka för mig att riktigt få tillbaka någon musiklaisk inspiration. Men igår kom den plötsligt tillbaka.
Jag sjöng och spelade “WakaWaka” samt “JallaDansaSawa” med eleverna under dagen och övade in en serbisk repertoar med Morfis på kvällen.
Kort om Sydafrika
Vid lortare
Min morbror introducerade mig till en fantatisk musiker vid namn Concord Mkabinde. En Sydafrikansk basist från Soweto. Hans pappa är en god vän till mina morföräldrar och visade runt oss i Soweto (den stadsdel som Nelson Mandela bodde i och dit svarta människor blev förflyttade under Apartheid). Hans pappa Philip har lovat att skriva en “klick-song” till mig. När den kommer ska jag arra den till Morfis.
Blev jättesugen på att lära mig Zulu. Det liknar Swahili en del i grammatiken och en del ord är nästan likadana. Vi får se om det blir mitt fjärdespråk. Då ska jag bara skriva klicklåtar 🙂
Hanli Stapela – en av Sydafrikas mest beundrade operasångerskor
Idag fyllde min kusin Mats 14 år. Vi åkte därför till hans mor i Pretoria, Sydafrika för att fira hans födelsedag. Precis när vi anlänt berättar Maryka (Mats mor) att hon bjudit över sin bästa vän Hanli Stapela till middagen. Precis när jag trodde att dag skulle sluta utan några musiknyheter till bloggen så fick jag alltså träffa en av de främsta operasångerskorna i modern tid här i Sydafrika. Hanli har sjungit och turnerat (inte bara runt hela Sydafrika och med varenda orkester här utan) runt hela Europa och stora delar av USA. Hon har vunnit stora utmärkelser sedan sin debut i La Bohéme och skulle nu på måndag åka ned till Durban och uppträda med en Mendelsonrepertoar tillsammans med en stor orkester.
Men hon berättade tidigt att hon inte längre uppträde så mycket. Inte pga av att hon inte gillade det, men pga av det håra arbetet det krävde. ” Many people think it’s just fun to do music and can’t understand the hard work it recquires”. Nog känner vi alla musiker som försökt att försörja oss på musiken igen oss. Att arbeta som heltidsmusiker idag innebär så mycket mer än att gå till kontoret klockan åtta (eller vart man nu går klockan åtta). Framför allt har det blivit tuffare på senare tid, menade Hanli, då den klassiska musiken inte har lika stor plats i Sydafrikas kultur längre. Många orkestrar har fått lägga ned pga dålig ekonomi och många har stora skulder till operasångare, som henne själv. Idag undervisar hon därför heltid som lärare på “The University of Pretoria”. Hon undervisar i sångteknik, klassisk repertoar, uttryck och språk (tyska, franska och italienska). Dvs de språk som de flesta klassiska verken är skrivna på. Hon har bott i Tyskland under flera år och har dessutom varit gift med en tysk man. Den tyske mannens mamma jobbar på kontoret hos min morbror som jag bor hos just nu. Är världen verkligen så liten? Nej,inte direkt! Min morbror har ju varit gift med Maryka och på något sätt har kontakterna för dem samman.
Proriteringar i livet
Maryka träffade Hanli när hon själv studerade klassisk klarinett för många år sedan. Maryka arbetade proffessionellt som klarinettist under ca tio års tid samtidigt som hon undervisade. När hon skaffade familj övergav hon sin musikerkarriär och skolade om sig till jurist. Jag älskar barn och hoppas att jag kommer få några själv en dag. Men jag funderar ofta på om jag också kommer känna mig tvungen att ge upp min kärlek till musiken?
Det var allt för idag!
Musikbloggen må leva vidare…. 😉 XoXo Anna Björklind och Stefan Ajax
Saxofonmannen
Idag gifte sig min kusin Mia i en kyrka i Pretoria, Sydafrika. Vigseln hölls helt och hållet på afrikans utan några musikinslag (bortsett från den förinspelade ingångsmusiken).
Vid minglet dök dock saxofonmannen upp och underhöll oss med förinspelad kompjazz och tillämpad saximprovisation. Jag och min mor samt barnen dansade för fulla muggar. Först tänkte jag: “det där är helt under min värdighet”. Men eftersom att jag ändå njöt av det så ändrade jag inställning. Backing tracks är ok om man spelar snyggt och det är bröllopsmingel.
Under middagen så fortsatte han att spela med backing tracks och ibland även till vanliga låtar. Dvs då dubblade han saxofonen och sångerskan dubblade sången. Det var kanske inte helt i min smak. Men jag måste säga att det bästa med den här saxofonisten ändå var att han hade en hatt och trådlös mikrofon och körde saxofonposer hela tiden. Som gjord för att fotografera! Han gick under middagen runt till borden och posade och spelade sexiga saxofonsolon. Christofer saxofonisten från Morfis hade älskat honom.
Min morbror som bor i Sydafrika är trummis och har spelat med saxofonmannen i 20 år på olika jazzklubbar. Han och jag gick under middagen upp och dansade en väldigt typisk afrikansk dans.
The Real Group
The Real Group har varit i Sydafrika flera gånger. Tyvärr inte idag, men vi hade i släkten skapat en “The Real Group Cover vokalgrupp” och framförde en låt till bruden.
Vilken succé! Min svenska morbror Bosse som är en en f.d proffessionell trumpetare sjöng bas för första gången på 10 år och min sydafrikanska morbror som är en aktiv trummis sjöng lead för första gången i sitt liv. Min mor är van gospelsångerska och sjöng altstämman och en sydafrikansk släkting och tillika f.d musiker sjöng sopran med säkerhet. Min underbara sambo som egentligen är pianist sjöng barritonstämman. Det var helt enkelt ett musikaliskt, om än en ett icke sångvant, gäng :). Lovar att lägga upp ett klipp om jag kommer över det!
Här får ni en till bild på saxofonmannen så länge. Här tillsammans med min mamma glad och sjungandes.
