Uppdaterar under 2020 min hemsida med gratis körarrangemang för damkörer och musikpedagogiskt läromedel riktat till musiklärare. Ta gärna en titt och hör gärna av dig om du t.e.x har använt något av materialet och har synpunkter eller reflektioner.
Då var det dags att sammanfatta musikåret. Jag bestämde mig för att gå upp och arbeta heltid som musiklärare igen (efter att ha varit ledig en dag i veckan ett tag). Jag tänkte att det nog skulle påverka musiken, men när jag ser tillbaka på året har det varit ett utomordentligt musikår. Närmare bestämt “folkmusikens år”
Caolmhar
Under våren spelade Caolmhar på Kulturoasen i Uppsala och gjorde en turné i Skottland. Inför turnén och den skotska radion spelade vi in “Around the North” som är ett set med tre jigs från Irland, Sverige och Danmark. Väl i Skottland spelade vi i Dundee och i Edinburgh på Northen Streams Festival, där vi även undervisade i svensk folkmusik.
Morfis
Morfis, mitt världsmusikband som hållit ihop i över tio år åkte kort därefter till Spanien för några konserter. Konserterna anordnades av vår dragspelare Staffan Björklund numer bofast i Spanien. Lyssna på vår platta Dunia: länk
Ambra Min sångkvartett Ambra höll i september sin debutkonsert i Missionskyrkan där vi framträdde med bulgarisk, svensk och georgisk folkmusik.
V-Dala spelmanslag
Jag avslutar mina år som spelledare i V-Dala spelmanslag i väntan på något ännu större. Som kompensation för saknaden av att leda och arrangera folkmusik varje torsdag började jag höggravid spela klarinett med målet att komma tillbaka till spelmanslaget som klarinettist. Skam den som ger sig!
Det var allt för detta år. Vi ses väl på spelmansstämmorna i sommar?
I våras avslutade jag mina studier i svensk folkmusik på distans. Grymma lärare Jonny Soling, Mia Marin och Patrik Andersson har gjort stor skillnad i mitt spel och förhållningssätt till kropp och musik.
Spelledare och nytt band
Gick efter sommaren in som spelledare i V-Dala spelmanslag med en av mina bästa vänner Mattias Walla (tillika bandmedlem i Caolmhar). Startade det irländska bandet Colmhar och hade vår första spelning som förband till Quilty.
Musiklärare- hitta passionen
Som musiklärare har jag experimenterat med att väcka lust hos högstadielever genom rörelse. På skolan skapades en våg av klapp- och rörelselekar (till den enes lycka och den andres förtret). Jag startade i samband med detta ett musiklärarkonto för att sprida pedagogiska idéer @rwsmusik. Kika gärna in! Givetvis en bild på glada inspirerade elever. Mina mentorselever som jag undervisat i fyra år. Så mycket kärlek! (visst hade det varit kul med en bild missnöjda tonårselever, men de bilderna får jag aldrig godkända). 🙂
Nya projekt
Under hösten har jag gästat bandet “Ragna” inför ett julprojekt “En julhelg glad”. Vi spelade musik från 300- till 1700-talet. Det har varit fantastiskt roligt att få lära sig om gamla jultraditioner och musiken från både tiggartraditionen och kyrkans gamla psalmer. Magiskt vackra låtar. Utöver detta har jag startat och gått med i några folkmusik-sångkvartetter samt arrangerat en rad körarrangemang av irländsk och svensk folkmusik. Jag delar gratis vid intresse!
Ibland är det svårt! Jag ägnar så mycket tid och hängivenhet till en musik som jag upplever att få förstår sig på eller uppskattar. Vem musicerar jag för? Mig själv? För andra? Coverbandsdrottningen, jazz- och bröllopssångerskan är uppskattad och frekvent bokad och ger både tårar och leenden. Den musik som folkmusiksjälen själv gråter när hon framför möter inte allt för sällan tomma blickar… konkurrensen i folkmusikvärlden är inte heller desto lättare. Det finns spelmän och sen finns det spelmän!
Med denna tanken välkomnar jag det nya året med eftertanke och förhoppningsvis nya insikter! För vem musicerar vi?
I april åker Caolmhar till Skottland för på sin första turné! Längtar!
Efter några år av fortsatta musikstudier och utforskande av nya musikstilar känner jag mig taggad av att dela med mig. Uppsala Music Lovers intervjuade mig om just detta för några veckor sedan. Läs gärna den fina artikeln här (länk).
Egen fortbildning
Jag har bland annat varit i Bulgarien och tagit privatlektioner av en fiollärare på universitetet. Jag har varit på Limeric University “BLAS Summer School” på Irland och studerat irländsk fiol, iriska samt sång. Och efter det gick jag på folkhögskola i Malung för att fördjupa mina kunskaper i svensk folkmusik. Detta gjordes möjligt av att jag tog tjänstledigt en dag i veckan. Så nej, det har inte alltid varit en dans på rosor. Jag tackar YOGAN för min överlevnad!
Men jag känner mig inte mätt på nya musik, utan istället väldigt taggad!
Framtid
I höst är jag bland annat med och arrangerar en rad konserter med det nybildade bandet Caolmhar samt Ragna (julmusik i folkton). Jag tar även över rollen som spelledare i Uppsalas äldsta studentspelmanslag V-dala spelmanslag. En rad spännande utmaningar ligger framför mig.
I höst har Uppsala Senoiruniversitet en serie med föreläsningar vid namn “All världens musik”. I denna serie behandlas musik från sex länder i fyra världsdelar där musiken illustreras både genom inspelningar och live med användande av regiontypiska instrument. I tisdags föreläste Jennikel Andersson, musiker och grundare av den irländska folkmusikutbildningen i Sverige. Det var roligt att från ena kvällen gå från ett pubsession till att den andra gästspela i en stor föreläsningssal. Vi demonstrerade bland annat övergången från jig- till reelrytmer med Jennikel på Bodhran och mig på fiol. I slutet av föreläsningen demonstrerade vi hur ett irländskt session kan låta. Improviserat och spontant som det ska vara.
Jennikel spelar och jag sköter bildspelat 🙂
Jennikel Andersson föreläser och jag gästspelar
Här är en länk till kommande föreläsningar . Den 28 november kommer bland annat Sonya Bakoeva, musiker, master i ”Performing Arts of Folk Singing and Conducting of Folk Ensembles” vid Akademien i Plovdiv. Bulgarisk folkmusik. Kul att ha varit med och påverkat valet av gästföreläsare och genres.
Irland- BLAS Summer School (University of Limerick)
För andra året i rad besökte jag Irland för att gå på på sommarskola. I år valde jag en kurs via universitet med lite mer akademisk inriktning.
Det var en väldigt lärorik vecka där jag förutom irländsk musik studerade språket iriska. Ett språk som är helt omöjligt att läsa, men fantastiskt roligt att sjunga på. Mina fiollärare var Beogas violinist Niam Dunne (som just spelat in en platta med Ed Sheeran och är inspirationen till låten “Galway Girl”), Siobhán Peoples (Tommy Peoples dotter) samt en till pärla vid namn Àine Mcgeeny. Siobhán Peoples spelade överraskande nog med bara två fingrar. Efter lite efterforskning visade det sig att hennes andra fingrar börjat göra ont när hon spelade varför hon lärt om sig genom att spela med endast två fingrar. Det ni!
Niamh Dunne
Lunchkonserter med mästarna
Stämveckan
Sedan den svenska folkmusiken trädde in i mitt liv förändrade det hela mitt sätt att leva. Förut såg jag på sommaren fram emot att få turnera, hålla i konserter och spela på festivaler. Nu ser jag fram emot att få gå på festivaler och spelmansstämmor för att få möjlighet att “buskspela” med kända och okända musiker eller för att lära mig nya låtar.
Denna vecka besökte jag först Delsbostämman efterföljt av Bingsjöstämman och sedan en irländsk/svensk folkmusikfestival utanför Borlänge. Som tur var erbjuder inte mitt telefonföretag tre något nätverk i dessa trakter. Detta innebar att jag var helt mobilfri (i en vecka) med all möjlighet att låta mig förtrollas av musiken, danserna och festerna.
Ikväll var jag och Staffan Björklund (drag-, trez-, euphonium-, pinaospelare samt sångare från Morfis) och spelade in de sista påläggen på vår platta. Eftersom vi spelade in plattan live i en stor studio i Västerås och nu bara skulle göra några enstaka pålägg, kunde vi göra dem i en mindre studio i Uppsala. Dvs Martins andra studio som han delar med, inga mindre än “ViBaFemba”. En fantastisk sångkvartett som jag älskade när jag var yngre.
Timbuktu & Damn!
Appråpå fantastiskt, såg jag härom dagen en intressant dokumentär om “Timbaktu och Damn”. Det är gryma musiker och Timbaktu är en grym… ja, vad ska man säga “rapare” eller “sångare”? Ja, hur som helst fann jag det intressant eftersom bandet åkte till Mozambique för en eller två konserter (där jag precia har varit). Timbaktu förklarade att det inte var en ekonomisk vinst, men att det var en belöning i säg att få åka dit och spela, en chans som man bara inte kan missa. Jag blev såklart oerhört avundsjuk och skulle ha gjort precis samma sak om chansen fanns där. För varje land jag förälskar mig försöker jag leta upp människor som kanske kan vara en nyckel till en musikalisk väg dit.
När vi planerade med Martin vår producent om datum för mixning av skivan, föreslog han först ett datum. Men när han tittade i sin kalender så utbrast han “Jaha, nej det går visst inte för då ska jag mixa “Timbaktu och Damn”. Alltså herregud! Tänkte jag först och sen sa jag det även högt. Tänk att jag har blivit mixad av någon som ska mixa Timbaktu.. 😉 Närmare kommer jag kanske inte en kändis!
